Vad är det som händer?
Vad är det som händer i Malmö egentligen? Det har varit grått som i en konservburk den senaste tiden och allting har känts trist. Jag har känt mig trist. Det är som att varken jag eller Malmö varit oss själva den senaste tiden.
Jag och Anna tog en promenad genom Pildammsparken efter skolan idag. Tänk att vi följts åt sen mellanstadiet! Även om mycket har ändrats sen vi började på Musikhögskolan, så har vi verkligen en speciell relation. Alla borde ha en vän som Anna. Vi har gått runt Pildammsparken tusen gånger tillsammans men det var längesen sen sist. Så det var skönt att äntligen bara vara vi.
Men det var egentligen inte alls det jag skulle prata om. Jag har haft en sån sjukt märklig känsla i kroppen den senaste tiden. Det är som att Malmö drabbats av en lätt psykos, staden har liksom känts kall och obekant. Snacka om att den känslan förstärktes när jag och Anna gick förbi denna isskulpturen. Bilden gör den egentligen inte alls rättvisa, för den var helt enorm och skräckinjagande på något sätt. Både jag och Anna fick sjuka obehagskänslor av den. Som att det var vi mot den och vi var i tydligt underläge. Konstigt. Eller så är det jag som fått en psykos?
